Under 1970-talet startade frivilliga krafter, alltid kvinnor, lokala kvinnojourer i ett antal kommuner därför att det fanns misshandlade kvinnor på
orten som inte hade någonstans att ta vägen när de flydde hemifrån. Kvinnojourernas verksamhet har visat sig vara räddningen för många kvinnor som utsatts för våld av olika slag.
Det är väldiga variationer mellan kommunerna i dag vad gäller förekomsten av en kvinnojour eller någon typ av kvinnohus. Antalet lokala kvinno- och tjejjourer uppgick i oktober 2003
till 187 stycken, verksamma i c:a 150 av landets 290 kommuner. Enligt kvinnojourernas riksförbund (ROKS) är det ofta så att en kommun i fråga inte upplevt att det funnits några problem med våld mot kvinnor
där - tills en kvinnojour startat. Då har kvinnojourerna blivit nerringda. Det ankommer på socialnämnden att söka samverkan och samarbete med frivilligorganisationer. Tack vare ideella insatser kan kvinnojourerna
med begränsade resurser utföra ovärderliga insatser. Ursprungsidén är att de bygger på ideellt engagemang och är fristående från myndigheter. Genom denna fristående ställning har man möjlighet att nå alla
kvinnor och det är viktigt att de får utvecklas i linje med det.
Det är också väldiga variationer mellan kommunerna i dag vad gäller ekonomiskt stöd till jourerna. Stödet till de lokala kvinnojourerna är i första hand en fråga för kommunerna.Varje kommun tar ansvar för att ekonomiskt
stöd till jouren avsätts, så att frivilliginitiativ kan nyttjas. Kommunerna kan även arbeta uppsökande och på så sätt uppmuntra inrättandet av en kvinnojour. I takt med att våld mot kvinnor allt mer uppmärksammas och
genom att lagstiftningen skärpts på området har vissa kommuner börjat engagera sig i större utsträckning. I många kommuner är det dock fortfarande litet eller inget intresse för frågan om våld mot kvinnor.
I Skellefteå kommun har vi en kvinnojour som bedriver ett fantastiskt arbete med mycket små resurser. Socialnämnden bör ges i separat uppdrag att utreda möjligheterna till samverkan med andra kommuner vad gäller en
gemensam kvinnojour med kraftigt utökat stöd till dess verksamhet.
Större kringliggande kommuner såsom Luleå och Umeå ger avsevärt mer pengar till sina kvinnojourer. Som exempel kan nämnas att Umeå kommun bistår kvinnojouren med totalt 1,838 miljoner kronor per år. Folkpartiet
finner det oacceptabelt att Skellefteå kommun endast bistår kvinnojouren med 40 000 kronor per år i föreningsbidrag från fritidsnämnden och 40 000 från socialtjänsten.
Behovet av insatser och skydd för utsatta kvinnor är stort och ser tyvärr ut att vara i ökande. En översyn av kommunens stöd till kvinnojourernas oumbärliga verksamhet är därför nödvändig. Syftet med översynen bör vara
att öka det sammantagna stödet till kvinnojouren i Skellefteå, undersöka möjligheten att samverka med Norsjö och Malå kommuner samt överväga om en resurstilldelningsmodell bör införas där kvinnojouren, utöver ett fast
bidrag per år, får ett tilläggsbidrag utifrån hur stor beläggning kvinnohuset haft.
Med anledning av detta föreslår vi kommunfullmäktige besluta
att undersöka om Malå kommun och Norsjö kommun är intresserad av att delta i en kvinnojour i Skellefteå
att oavsett våra grannkommuners hållning i frågan göra en översyn av det totala stödet till kvinnojouren i Skellefteå, i syfte att åstadkomma en avsevärd uppräkning av de medel de erhåller från kommunen.
![]() | Birgitta Burström |
![]() | Monica Cederstrand |
![]() | Håkan Lindh |

Birgitta Burström
Kommunfullmäktigeledamot (fp)
![]() | ![]() |